Fan Miami, vi gillade ju dig!

Nu har vi sorgligt nog lämnat Miami för att bege oss västerut...
Självklart skulle det bli strul när vi hämtade ut bilen på Alamo.
Det stod på vår voucher att uthämtningstiden var 12:00 men det var ingenting
som spelade någon roll tydligen. Klockan hann slå 14:00 innan vi äntligen fick sätta oss i
en extremt trött Chevrolet HHR. Ett plus är att man kan förvandla hela baksätet och bakluckan till
en queensize-säng. Äckligt?
Vägen ut från Miami Beach, genom Miami stad, ut på interstate 95 mot Jacksonville gick lika lätt
som att svepa en kall Corona. Det finns snabbmatsställen överallt med ca. en mils avstånd från varandra,
så vi stannade för att äta på KFc någonstans i ingenmansland. Svänger upp på parkeringen och
traskar in. Till vår stora förvåning fanns det inte en enda sittplats där inne, blev helt enkelt
tvugna att gå ut med maten och förtära den i bilen. Hade varit smidigare att ta Drive-In istället?
Eftersom det finns bensinmackar i stort sett överallt längs vägen tänkte vi att man lika
gärna kunde köra tills lampan börjar lysa. Det kommer vi aldrig göra igen!
Anledningen? När vi hade ca 1/4 tank kvar kom vi in i en sträcka där det bara fanns skog, skog
och ännu mer skog. Paniken började infinna sig efter några mil. Lyckligt nog nådde vi en mack
precis när lampan började lysa. Pustade ut och gick in för att betala i förväg (ett måste i USA) på pump 9.
Kommer ut till pumpen igen och inser precis innan Engin lyfter pumpen att vi ställt oss vid dieselpumparna. Går in igen och byter till pump 1,
kassören skrattade och måste trott att vi var födda i farstun.
Nådde tillslut Tallahassee runt 0:00 där vi bestämde oss för att sova. Hittade en parkering som var full med bilar.
Parkerade och började väckla ut "sängen" där bak. Vi låg rätt skönt men när värmen i bilen försvann mitt i natten
vaknade vi huttrandes. Klockan var närmare fem när vi bestämde oss för att köra istället. Jag (Mattias) kände
mig pigg och tog förarsätet. Dunkade på i ungefär två timmar med värmen på max och en Engin sovandes
brevid, inkrypen i sovsäcken sin.
Nu har vi sorgligt nog lämnat Miami för att bege oss västerut... Självklart skulle det bli strul när vi hämtade ut bilen på Alamo. Det stod på vår voucher att uthämtningstiden var 12:00 men det var ingenting som spelade någon roll tydligen. Klockan hann slå 14:00 innan vi äntligen fick sätta oss i en extremt trött Chevrolet HHR. Ett plus är att man kan förvandla hela baksätet och bakluckan till en queensize-säng. Äckligt?
Vägen ut från Miami Beach, genom Miami stad, ut på interstate 95 mot Jacksonville gick lika lätt som att svepa en kall Corona i värmen. Det finns snabbmatsställen överallt med ca. en mils avstånd från varandra, så vi stannade för att äta på KFC någonstans i ingenmansland. Svänger upp på parkeringen och traskar in. Till vår stora förvåning fanns det inte en enda sittplats där inne, blev helt enkelt tvugna att gå ut med maten och förtära den i bilen. Hade varit smidigare att ta Drive-In istället...
Eftersom det finns bensinmackar i stort sett överallt längs vägen tänkte vi att man lika gärna kunde köra tills lampan börjar lysa. Det kommer vi aldrig göra igen! Anledningen? När vi hade ca 1/4 tank kvar kom vi in i en sträcka där det bara fanns skog, skog och ännu mer skog. Paniken började infinna sig efter några mil. Lyckligt nog nådde vi en mack precis när lampan började lysa. Pustade ut och gick in för att betala i förväg (ett måste i USA) på pump 9. Kommer ut till pumpen igen och inser precis innan Engin lyfter pumpen att vi ställt oss vid dieselpumparna. Går in igen och byter till pump 1, kassören skrattade och måste trott att vi var födda i farstun.
Nådde tillslut Tallahassee runt 0:00 där vi bestämde oss för att sova. Hittade en parkering som var full med bilar. Parkerade och började väckla ut "sängen" där bak. Vi låg rätt skönt men när värmen i bilen försvann mitt i natten vaknade vi huttrandes. Klockan var närmare fem när vi bestämde oss för att köra istället. Jag (Mattias) kände mig pigg och tog förarsätet. Dunkade på i ungefär två timmar med värmen på max och en Engin sovandes brevid, inkrypen i sovsäcken sin.
Tillslut nådde vi New Orleans, återkommer om det i nästa inlägg. Blir för långt annars.
Sitter just nu i Houston och känner att vi inte blir långvariga här... på återseende!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ni är fantastiska ni skriver att ni frös gissa om vi fryser kl 07:00 27- grader och rocky frös mor

2011-02-19 @ 09:41:34
Postat av: mor och lillebror

Har läst bloggen kul att följa er kramar

2011-02-19 @ 09:43:32
Postat av: Wabbe & Engin

Fråga Rocky om han har ont i ögat. Vi kan plocka upp han om han vill det. Finns mycket att göra här och det är varmt så han kanske kan andas bättre här :D

2011-02-19 @ 17:26:35
Postat av: deniz

haha, det är inge roligt att rocky inte kan andas.

2011-02-20 @ 16:59:19
URL: http://denizbe.blogg.se/
Postat av: Anonym

new orleans. blues'un baskenti degil mi? sweet home alabama.bu muzik turunu ezelinden severim. öptum.wabbe amcaya da selam.

2011-02-25 @ 20:21:15
Postat av: Björte

Tjenare grabbar hoppas att ni har det bra och håller er borta från rättvisan här på jobbet är det som vanligt efter påsken jobbade som svin men snart åker man bort en vecka till Turkiet v.20 då får man ladda batteriet har ni hittat något jobb eller drar ni fötterna bara och blir lite rundare om magen sköt om er och ha det bra Björte

2011-05-06 @ 06:54:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0