Flagstaff - Las Vegas

Vi börjar dagens inlägg med det klassiska "Hej bloggen". Nu var det ett tag sen vi skrev igen, har inte hänt så mycket sen sist. Vi åkte iallafall från Albuquerque efter en natt vidare till Flagstaff ca 5 timmars bilkörning. Väl framme i Flagstaff checkade vi in på det SÄMSTA motelet i hela USA. Kommer in i rummet av att det låter som att kranen i badrummet är igång men det var det inte. Det forsade ner vatten från taket rätt ner på heltäckningsmattan i rummet. Vi gick till receptionen o sa till om det, hennes förklaring var att AC uppe på taket var på. Aja struntsamma vi skulle bara sova en natt tänkte vi. Undra hur det ser ut under den där mattan? :) Vi drog iallafall ut och käkade mat och drack lite öl innan vi la oss. Flagstaff var en liten by som man kan jämföra med Hofors hemma. Men det var mycket finare. Många små byggnader överallt och inte som resten av USA, där man inte ser dagsljus i vissa städer av alla byggnader.
Vaknade upp ca 8 på morgonen för att käka frukost. Efter frukosten drog vi vidare till Grand Canyon. Väl framme möttes vi av en helt sjuk utsikt. Det är svårt att förklara hur ENORMT stället var. Vi tog massa bilder och gick runt där i ca 2 timmar. Efter Grand Canyon drog vi oss vidare mot Las Vegas. Vägen mellan städerna var stundtals helt död. Det fanns inga matstället eller bensinstationer någonstans. Kul om man skulle få soppatorsk. Det är enormt mycket trafik här, vägen in till städerna är oftast 6 filiga. Måste endå hylla Wabbe som läser kartor som en levande GPS medans jag kör. Vi kom fram till hotellet utan problem, parkerade bilen och hittade tillslut incheckningsdisken. Hotellet är grymt stort och känns ibland som en labyrint. Vad gör det när vi sover i varsinna queen size bäddar för 100kr/natten mitt i centrala Las Vegas. Hotellet vi bor på heter Palace Station. Nu ska jag väcka Wabbe, hoppas han inte spöar mig. Hejdå. Väckte Wabbe och gratulerade han på namnsdagen och frågade hur han mådde. Som svar fick jag " Jag känner mig som ett sargat sidfläsk" HAHA JAG DÖR AV GARV!

Houston det är struuuul!

ära barn då kör vi en liten sammanfattning av sydstaterna. När vi kom fram till New Orleans letade vi oss till ett McDonalds där vi kunde koppla upp oss och kolla lite på kartan. Väl framme på Mcdonalds i New Orleans möttes vi av ett riktigt ghetto. Husen runt omkring hade igenspikade fönster och igenväxta tomter. Stormen Katrina hade verkligen satt sina spår i staden. Hela områden som ekade tomt. Efter lite sökande hittade vi ett hostel där vi lyxade till det med ett privatrum, betalade bara $2 dollar mer än för doorm. Hostelet som vi bodde på heter India House, ett helt ok boende med en stor innergård och pool. Efter att vi hade duschat gick vi mot stadens centrum för att ta en runda, fanns inte så mycket förutom barer och restauranger så vi gick tillbaka till vårat hem och drack öl istället. Väl på plats träffade vi en mystiksk norrman som hade gått igenom väggar och förvandlats till ett spöke i Istanbul, egentligen var han civilingenjör. Dagen efter beslutade vi oss för att dra vidare till Houston för att slippa norrmannen och hans mystiska beteende. Efter en lång bilfärd stannade vi till för att äta, då träffade vi en äldre man som började prata med oss. Han började fråga vart vi var ifrån och vi svarade Sverige. Ja jag misstänkte Sverige eller Aruba sa han. Vi kunde knappt hålla oss från skratt. Det måste vara en enorm skillnad. Aruba är ett land i Karribien för er som inte vet. Efter lite prat med gubben drog vi vidare till Houston. Väl på plats kom vi fram till vårat boende trodde vi men det hade bommat igen. Efter lite garv drog vi upp våran reservplan, ett hostel som måste vara det sunkigaste i hela världen. Inne möts vi av en tant som har bott på samma ställe i 43 år. Hon såg allmänt trött och leds ut men vi tänkte bara stanna en dag endå så vi checkade in endå. Precis när vi hade fixat iordning allt kommer det en svensk gubbe in i vårat rum och börjar prata om allt möjligt. Bland det första han nämnde var att killen som jobbar i "receptionen" på morgnarna var gay. Svenska gubben var grymt mystisk han stog och kolla på allt vi gjorde tex när vi packade ur våra väskor och bytte om. Hur fan skulle vi klara att sova i samma rum som han? Vaknade iallafall dagen efter för att dra fort som fan från peddogubben och vidare mot Alburquerque, New Mexico. Vi nådde inte hela vägen så vi bytte om till vinterkläder och sov i bilen. Vaknade hyfsat utvilade dagen efter och drog vidare till vårat mål. Efter ca 4 timmars körning blev vi stoppad av polisen. Engin fick kliva ur våran bil och fick gå och sätta sig i polisbilen, han satt där ca 20 minuter pga att han inte bytte fil när polisen hade stoppat en annan bil på sidan. Poliskvinnan var grinig som fan tills jag sa till henne att jag känner mig som en brottsling i serien Cops som går hemma i Sverige. Tänkte att det var lungt när jag hade fått henne o skratta lite men precis då började det rassla till i skrivaren i bilen. Ut kommer ett fint litet kvitto där det står att jag har fått en varning dvs att jag slapp böter. Efter strulet med polisen kom vi fram till vårat mål Alburquerque, måste vara det krångligaste namnet på en stad. Ligger nu i varsinna sängar med eget badrum och kollar på NBA Allstar matchen. Tack till killen i receptionen som bjöd oss på varsinna sängar. Tack indiska pojken, tack!Texas nånstansHelt döda vägar

Fan Miami, vi gillade ju dig!

Nu har vi sorgligt nog lämnat Miami för att bege oss västerut...
Självklart skulle det bli strul när vi hämtade ut bilen på Alamo.
Det stod på vår voucher att uthämtningstiden var 12:00 men det var ingenting
som spelade någon roll tydligen. Klockan hann slå 14:00 innan vi äntligen fick sätta oss i
en extremt trött Chevrolet HHR. Ett plus är att man kan förvandla hela baksätet och bakluckan till
en queensize-säng. Äckligt?
Vägen ut från Miami Beach, genom Miami stad, ut på interstate 95 mot Jacksonville gick lika lätt
som att svepa en kall Corona. Det finns snabbmatsställen överallt med ca. en mils avstånd från varandra,
så vi stannade för att äta på KFc någonstans i ingenmansland. Svänger upp på parkeringen och
traskar in. Till vår stora förvåning fanns det inte en enda sittplats där inne, blev helt enkelt
tvugna att gå ut med maten och förtära den i bilen. Hade varit smidigare att ta Drive-In istället?
Eftersom det finns bensinmackar i stort sett överallt längs vägen tänkte vi att man lika
gärna kunde köra tills lampan börjar lysa. Det kommer vi aldrig göra igen!
Anledningen? När vi hade ca 1/4 tank kvar kom vi in i en sträcka där det bara fanns skog, skog
och ännu mer skog. Paniken började infinna sig efter några mil. Lyckligt nog nådde vi en mack
precis när lampan började lysa. Pustade ut och gick in för att betala i förväg (ett måste i USA) på pump 9.
Kommer ut till pumpen igen och inser precis innan Engin lyfter pumpen att vi ställt oss vid dieselpumparna. Går in igen och byter till pump 1,
kassören skrattade och måste trott att vi var födda i farstun.
Nådde tillslut Tallahassee runt 0:00 där vi bestämde oss för att sova. Hittade en parkering som var full med bilar.
Parkerade och började väckla ut "sängen" där bak. Vi låg rätt skönt men när värmen i bilen försvann mitt i natten
vaknade vi huttrandes. Klockan var närmare fem när vi bestämde oss för att köra istället. Jag (Mattias) kände
mig pigg och tog förarsätet. Dunkade på i ungefär två timmar med värmen på max och en Engin sovandes
brevid, inkrypen i sovsäcken sin.
Nu har vi sorgligt nog lämnat Miami för att bege oss västerut... Självklart skulle det bli strul när vi hämtade ut bilen på Alamo. Det stod på vår voucher att uthämtningstiden var 12:00 men det var ingenting som spelade någon roll tydligen. Klockan hann slå 14:00 innan vi äntligen fick sätta oss i en extremt trött Chevrolet HHR. Ett plus är att man kan förvandla hela baksätet och bakluckan till en queensize-säng. Äckligt?
Vägen ut från Miami Beach, genom Miami stad, ut på interstate 95 mot Jacksonville gick lika lätt som att svepa en kall Corona i värmen. Det finns snabbmatsställen överallt med ca. en mils avstånd från varandra, så vi stannade för att äta på KFC någonstans i ingenmansland. Svänger upp på parkeringen och traskar in. Till vår stora förvåning fanns det inte en enda sittplats där inne, blev helt enkelt tvugna att gå ut med maten och förtära den i bilen. Hade varit smidigare att ta Drive-In istället...
Eftersom det finns bensinmackar i stort sett överallt längs vägen tänkte vi att man lika gärna kunde köra tills lampan börjar lysa. Det kommer vi aldrig göra igen! Anledningen? När vi hade ca 1/4 tank kvar kom vi in i en sträcka där det bara fanns skog, skog och ännu mer skog. Paniken började infinna sig efter några mil. Lyckligt nog nådde vi en mack precis när lampan började lysa. Pustade ut och gick in för att betala i förväg (ett måste i USA) på pump 9. Kommer ut till pumpen igen och inser precis innan Engin lyfter pumpen att vi ställt oss vid dieselpumparna. Går in igen och byter till pump 1, kassören skrattade och måste trott att vi var födda i farstun.
Nådde tillslut Tallahassee runt 0:00 där vi bestämde oss för att sova. Hittade en parkering som var full med bilar. Parkerade och började väckla ut "sängen" där bak. Vi låg rätt skönt men när värmen i bilen försvann mitt i natten vaknade vi huttrandes. Klockan var närmare fem när vi bestämde oss för att köra istället. Jag (Mattias) kände mig pigg och tog förarsätet. Dunkade på i ungefär två timmar med värmen på max och en Engin sovandes brevid, inkrypen i sovsäcken sin.
Tillslut nådde vi New Orleans, återkommer om det i nästa inlägg. Blir för långt annars.
Sitter just nu i Houston och känner att vi inte blir långvariga här... på återseende!

Pingpong-Kim

Nu var det några dagar sen uppdatering.
Kommer en hel uppsats nu för er, mina barn.
Det har hänt en hel del sjuka saker sen sist!

Vi börjar med att vi bodde med fyra brassar i vårat rum som var riktiga partyanimal, extremt kassa på engelska men desto bättre på att suga i sig alkoholhaltiga drycker! Nästa dag drog dom och vi var ensam i rummet. På natten när vi kom hem var vi fortfarande ensamma men nu kommer ett MEGAstrul, alla sängar var helt plötsligt upptagna av fyra kvinnliga gäster (en britt, en amerikanska och två tyskor) men ingen av dom var i rummet och klockan 05 väcktes vi av att en okänd kille tydligen låg i amerikanskans säng när hon kom "hem". Det blev ett fruktansvärt drama i rummet och vi, två nyvakna svenskar, fick oss en känga vi med. Tydligen hade alla av tjejerna bokat ""Female-dorms" men hamnat i ett mixat rum, så där låg vi och fick en utskällning av receptionisten för att vi låg i ett tjejrum trots att vi bott där längst och det var ju hostelets fel vilket han senare erkände och allt var lugnt...

Den ovannämnda amerikanskan tyckte vi verkade vara två sköna svenskar så hon hängde med oss samma dag. Hon var bara här under helgen och hade ett fruktansvärt oflyt med vädret för den dagen regnade det och blåste om vartannat. Hennes flyg gick 13:45 idag så hon fick bara två timmar på sig att sola under hela helgen, stackare.

Vi tycker att Mamasita förtjänar en egen spalt, och nu undrar ni antagligen vem det är. Jo, det är en söt, gammal tant som bor och jobbar här på detta partyhostel. Hennes dagar består av att laga frukost/lunch/middag, röka cigaretter, surra med folk med sin skramliga röst och bara mysa runt. Varje morgon brygger hon det godaste kaffet som man kan dricka här i Miami, nästan lika starkt som en kopp rivigt Ebony. Hennes charm går inte att beskriva, hon driver med alla här på hostelet och Engin har varit tvungen att visa legitimation varje gång han ska hämta frukost, lunch eller middag av henne. Ska försöka ta en bild med oss båda och henne innan vi lämnar stan men vi vågar inte riktigt fråga. Måste samla mod först!

Igår gick jag (Engin) på en egen liten räd på Ocean Drive här på Miami Beach. Ocean Drive är en gatan fullt med restauranger och barer typ kändaste gatan här. Precis när jag ska passera en bar ser jag en kille som jag känner igen som fan. Tänker för mig själv vem det kan vara men kommer inte på det. När jag går förbi honom vinkar han åt mig och jag tänker "vafan är det nudå"? Jag går iallafall fram till han och då vill han att jag ska sitta med han och ta en drink. Jag ljuger snabbt ihop en historia i min lilla hjärna och säger att jag ska till jobbet. Han frågade vart jag jobbade och jag tänkte "shit" slängde iallafall ur mig att jag jobbade på flygplatsen. Efter det konstiga erbjudandet kommer en äldre dam fram till mig och säger:
Damen: Vet du vem det är?
Jag: Nej?
Damen: Det är en av domarna i Masterchefs med Gordon Ramsey.
Jag verkar vara en bögmagnet, inte första gången det händer.
Engins flirt!
Mannen som försökte ragga på mig. Jävla stekare!

Idag har vädret varit kanon och vi har lyckats bränna oss rätt så styggt båda två. Får se hur det kommer gå när man ska lägga sig. Det är arrangerade partyn här varje kväll där man festar till det här i lobbyn först och sedan bär det av till en ny krog/klubb. Tydligen så är den ena kvällens klubb den bästa klubben i världen och dagen efter säger dom samma sak om den kvällens klubb. Så ikväll är det inte omöjligt att vi går på "världens bästa klubb"!

Kommer inte att få med alla sjuka saker så vi avslutar med vad rubriken har för innebörd. Det bor nämnligen en asiat som heter Kim här, som verkligen älskar att spela pingis mot folk. Det första han gjorde när han checkat in var att springa iväg och köpa ett sexpack pingisbollar. Varje gång man går ner i allrummet står han där, alltid med en ny motståndare och spelar pingis med beachball-racket.

Ett par skor 2 dagar

Som rubriken lyder har vi letat ett par skor i 2 dagar. Klockan 16:43 hittade vi skorna till slut. Idag blev det en lite lugnare dag. Gick upp vid 11 tiden, ska väll tillägga att det var en tuff natt igår. Eftersom vi ligger halft förlamade av solbränna båda två försökte vi gömma oss för pappa sol. Drog ut på stranden vid 3 tiden och gick till Miamis shoppinggata. Efter alla fynd gick vi tillbaka och timade middagen på minuten. Ska duscha och sen se vad nattlivet har att erbjuda.

Miami [Maj:äääämi]

Engin hade hoppats att Will Smith skulle stå vid dörren till Hostelet och välkomna oss med sin berömda låt (den bör väll alla känna till?) men istället möts vi av ett party utan dess like. Vi fick vässa armbågarna och musta oss förbi alla törstiga människor som tydligen inte såg att det hängde två gigantiska väskor på våra ryggar och svettpärlorna som dröp i våra ansikten.
Innan jag fortsätter vill jag bara flika in att vi satt brevid en äldre dam på flyget från Charlotte (var tydligen tvungen att mellanlanda också... illa!) till Miami, som hette Barbara. Hon bodde i San Fransisco men skulle hälsa på en vän här i Florida [Flöööö:rida]. När jag stod och skulle plocka av väskorna från bandet på flygplatsen medans Engin mystiskt försvann i fem minuter(?) dök hon upp igen och gav mig hennes nummer. Hon erbjöd oss att gå en gratistur på hennes arbete hemma i S F. Stället hon arbetade på var tydligen "Museum of Modern Art". Vi får väll se om man slår henne en pling.
Idag har vi varit uppe sen 09:00. Åt en stadig frukost som bestod av två Nutella-mackor och en kopp rivet kaffe. När vi klev ut från hostelets ytterdörr var solen ensam där uppe på himlen men så fort vi kom till stranden fick den besök av ett tjockt molntäcke. Vädret har varit växlande hela dagen men solen har definitivt tagit bra, det är Engin ett vandrande exempel på. I skrivande stund skulle han gå upp på rummet och smörja in sig i massa olika krämer som han håller gömda i sin necessär.
Ikväll verkar det vara fest igen här så vi följer nog med och sticker in huvudet på några klubbar!
Sola lugnt där hemma!

"White chicks with big bootys"

Igår var en riktigt hälsosam dag som Anna Skipper skulle älska oss för. Vi brände plufs hela dagen. Gick från Midtown där vårat boende är beläget till Financial District där World Trade Center stod för 10 år sedan. Kanske blev 15km promenad under dagen. Nog med det hälsosamma, vi käkade på Mc'donalds också. Vårat första stopp blev Rockerfeller Center där vi åkte upp för den fantastiska utsikten över Manhattan. Klarblå himmel och 7 grader kändes som svensk sommar. Efter besöket på Rockerfeller så promenerade vi hela vägen ner mot Ground Zero, där tornen stog. Det var som att komma till ett industriområde. Vi kunde inte se så mycket eftersom det mesta var skyddat bakom stora spånskivor, men grymt endå. Det var dags för Superbowl finalen idag, det verkar vara hur stort som helst här. Vi gick med raska steg tillbaka till vårat boende för att kunna se den. Dagen avslutades med lite mingel i det gemensamma "vardagsrummet".
Okey då kommer till dagens bravuder!
Käkade frulle kl 10:00 gick därefter till Times Square. Hände mycket konstigt påvägen dit. Först kom det fram en random tjej och frågade vad vi skulle göra ikväll, vi sa att vi skulle dra till Miami. Efter svaret ville hon promt ha en kram av oss, så hon fick väll det då. Precis när vi hade gått ifrån henne ropar en kille till oss att det är någon comedy show nånstans vi bryr oss inte och går vidare. Nu till valet av rubriknamn. Han skriker sen "You can find lot of white chicks with big bootys" vi vänder oss om och kollar då står han och asgarvar och är skitnöjd med sig själv. Det fick oss o skratta ganska bra faktiskt. Inom våran kompiskrets skulle vi kalla en sådan person för "leech". Oj blev nästan en 300 sidors bok dethär. Bonnier ring mig!

Kaooüüz i New York

Gårdagen kan man definera som en tuff dag ur ett svenskt perspektiv. Regn, storm, snö och massa transvestiter på tunnelbanan. Jallafall träffade vi igår Sydney, Semas kompis från skolan. Hon mötte upp oss i stan för en guidning i New York. Dagen började med lunch och slutade med vinmys (något gay) i en lägenhet i Harlem med fet utsikt över stan bla Yankee Stadium. I New York verkar det inte finnas friska människor på färjan över till Staten Island skrek en gubbe till Wabbe " Get of my way NIGGAH, you got flees NIGGAH!"* Wabbe var den vitaste människan på hela färjan.
* Översättning Svenska: Dra härifrån neger du har löss neger
* Översättning Turkiska: Önumden kac zenci sende bit var
Nu skiner Jallafall solen och det känns som vår. Har precis käkat. Nu ska vi dra på en tur.
Vi träffade Jasken i tunnelbanan, Hej Jasken!

Helsingfors, Finland

Har suttit här i ett par minuter... Grymt sköna fåtöljer i väntsalen, man nästan ligger raklång.
Flyget är uppskjutet till 14:45 (13:45 Svensk tid) så man har tid att slappa lite och sträcka på benen innan den långa flygningen.
Nu får ni vänta ett tag på nästa uppdatering.

Självklart blev Engin som enda svarting på hela flyget till New York extra visiterad i ett annat rum innan han fick kliva ombord :D

RSS 2.0